Inför Arizona Diamondbacks säsong 2021

Efter ett slutspelsår 2017 ligger D-backs till synes i ingenmansland och harvar omkring. Dodgers är ostoppbara, Padres gör en historisk satsning, Giants är en gigant på väg ur en rebuild. Kvar finns då stackars D-backs och ja Rockies får väl vara med på ett hörn de också i väst. D-backs ligger för tillfället i ett ganska hopplöst läge men har samtidigt visat de senaste åren att de kan göra mycket med väldigt lite.

(Du kan hitta länkar till övriga lag när de blir tillgängliga längst ned i artikeln via denna länk)

Det finns två lag i MLB, ett i varje liga som jag ofta finner väldigt svårt att hitta en intressant vinkel att berätta om laget ifrån. I AL är det Kansas City Royals och i NL är det just dessa D-backs. Jag vet inte varför detta lag känns som laget gud glömde i min egen värld, kanske är det för jag anser att laget saknar karaktär? Slutspelslaget 2017 hade en del sköna profiler som Goldschmidt, AJ Pollock, Greinke, JD Martinez och ja även Jeff Mathis var ju en spelare man kunde fästa sig vid. Ingen av de spelarna finns kvar längre, inte ens deras potentielle MVP-kandidat Ketel Marte får mig att lyfta ögonbrynen speciellt mycket.

Man kan inte avundas Mike Hazen som styr lagets front office som på något sätt måste hitta vägar att konkurrera med lag som Dodgers och Padres som båda ser ut att vara utomordentligt slagkraftiga inte bara i år utan flera år framöver, lägg därtill att Giants lär börja spendera ganska friskt de med snart. De har fått bra omdömen i de senaste drafterna och har en och annan intressant spelare på väg upp i MLB men det är fortfarande ett farmsystem som rankas någonstans i mitten i ligan samtidigt som just Padres och Dodgers system båda är i topp-10 och dessutom är överlägsna när det gäller talangen på sin MLB-roster.

Ska man lägga sig ned och bara dö helt enkelt, inte ens försöka? Jag vill aldrig förespråka att ett lag ska gå in i en rebuild då man vill se alla lag ställa upp med så bra roster som möjligt men med det sagt känns 2021 som ett bra år för en rebuild i NL West som ser ut att domineras av betydligt lag än D-backs ett tag framöver. Nu ska vi inte bli för negativa här då det faktiskt finns en del kvalitet i detta lag som bör se till att de inte hamnar absolut sist i NL, det är Rockies och Pirates ära att slåss om den platsen.

Lagets rotation innehåller en del intressanta spelare som Zac Gallen och Madison Bumgarner, två pitchers i helt olika faser av sina karriärer. Gallen försöker etablera sig inte bara i ligan utan som en de bästa på positionen, Bumgarner försöka hitta ett andra liv i karriären efter alla framgångar i San Francisco. Daulton Varsho är bokstavligt talat den andra spelaren på 100 år som spelade en säsong med minst 25% speltid i vardera center field och som catcher, bara det är halvintressant nog att lägga in en spaning på under året.

Ja något finns väl alltid såklart att ha utkik efter men det är ett lag vars närmaste framtid är lite osäker. Endast två spelare har garanterade kontrakt som sträcker sig längre än 2022, Bumgarner och Nick Ahmed. Ketel Marte har också ett par klubboptioner för 2023 och 2024 som säkert aktiveras men en stor del av lagets roster kan mycket möjligt försvinna nästa år då väldigt få av dom sitter på rookie-kontrakt eller är i arbitration.

Finns det någon teoretisk chans för detta lag om vi utgår ifrån att det finns ett oändligt antal universum som alla utspelar sig på sitt egna unika sätt? Jo det skulle väl kunna ske men det är nog ganska liten risk att det är just detta universum där detta skrivs som det kommer att ske. Håller de sig friska borde de i alla fall vara respektabla med ett realistiskt tak på ett .500 record.

Säsongen 2020

25-35 – Sist i NL West – 18 matcher bakom förstaplatsen

Med ett expanderat slutspel tyckte man väl att D-backs med nyförvärv som Madison Bumgarner och Starling Marte borde ha ganska goda möjligheter att få spela i slutspelet igen. Istället slutade de sist i divisionen för första gången sen 2014 och hade näst sämst record i hela NL, bara Pirates var sämre.

Att starta säsongen med ett record på 3-8 var kanske inte optimalt under en kort säsong men halvvägs in i augusti var man uppe på ett .500 record och till och med upp till 13-11 till tredjeplatsen i divisionen. Dagen efter startade en 8 matcher lång förlustsvit innan man besegrade Giants i en match, det följdes upp med 5 förluster till innan de återigen vann en match mot Giants men ännu en gång blev det 5 raka förluster därefter. Så kan det se ut när man går från ett record på 13-11 till 15-29 och så var det tack och adjö för den säsongen.

Både deras hitting och pitching var bland ligans sämsta men var det någonstans man kunde hitta lite positivt inför framtiden så var det i deras rotation. Främst tack vare Zac Gallen som ser ut att ha potentialen för att bli en väldigt effektiv pitcher i MLB. Men generellt sett var det en besvikelse i öknen då man nog hade räknat med att vara med i det expanderade slutspelet men går man 3-18 under några veckor där säsongen endast spelas i 60 matcher så blir det tufft att åstadkomma speciellt mycket.

Profilen

Zac Gallen

Fler och fler har intresserat sig kring Zac Gallen på sistone och vissa vill lyfta fram honom som nästa Shane Bieber som bara väntar på att explodera in på scenen. Riktigt så högt tak kanske inte Gallen har realistiskt sett men hans 2,78 ERA på 27 starter i MLB gör väl att D-backs i alla fall kan drömma.

Från början draftad i tredje rundan 2016 av Cardinals blev Gallen året efter tradad till Miami när Marcell Ozuna gick motsatt håll. Sommaren 2019 var det dags igen att flytta när Marlins och D-backs gjorde en ganska ovanlig bytesaffär med prospect mot prospect. Marlins hade ett litet överskott av pitching-prospects och tog istället emot shortstop Jazz Chissholm från D-backs. Gallen hade då gjort sin MLB-debut tidigare under året och fortsatte att övertyga även i Arizona.

Gallens siffror är för det mesta bra men inte i absoluta toppskiktet förutom i den kanske viktigaste kategorin ERA som berättar vad som faktiskt hände snarare än vad som borde ha hänt. Bland pitchers som kastat minst 150 innings de senaste två åren har bara 5 stycken en bättre ERA än Gallen och det är en lista med deGrom, Verlander, Ryu, Soroka och Cole, inget dåligt sällskap med andra ord.

Återigen är det få saker som Gallen är riktigt bra på men han är istället duktig på en rad olika saker. Hans pitch-mix innehåller 4 olika kast som alla kastas relativt ofta, han har inte en enda pitch som dominerar antalet kast. Framförallt hans changeup är riktigt vass och är det kast som motståndarna klart oftast svingar och missar på. Han snittar omkring 93 MPH så han är ingen direkt power-pitcher men är tillräckligt effektiv för att strika ut mer än en slagman per inning. Att förvänta sig en framtida Cy Young-pitcher kanske är lite mycket begärt ännu för Gallen men hans start på MLB-karriären har minst sagt gett en hel del anledning för optimism.

Prospect att ha koll på

Corbin Martin

Corbin Martin var en av de många prospects som kom med i traden där Zack Greinke flyttade till Astros 2019. Martin hade då redan gjort sin MLB-debut som ärligt talat inte gick speciellt bra och dessutom har han inte kastat i en professionell match med D-backs ännu på grund av en TJ-operation. När han draftades i andra rundan 2017 av Astros var det många som trodde att han skulle bli en reliever då han inte hade mycket erfarenhet som starter. Ett par år i Astros farmsystem visade dock att han var mer än kapabel att starta och steg snabbt på prospect-listorna.

Hans status har kanske sjunkit något sen operationen men är nu tillbaka och kastar nästan med samma hastighet som tidigare. Vanligtvis snittar han kring 95 MPH men kan nå upp till 98. Förhoppningsvis är han nu helt frisk och har tekniskt sett en chans att finnas med på D-backs opening day roster men med hans långa frånvaro är det mer troligt att han börjar säsongen i minor leagues och kallas eventuellt upp senare under året. I nuläget tros han kunna bli en #3 eller #4 starter i MLB.

Nyförvärv och förluster

Nya Spelare

Tyler Clippard (RP) – Asdrúbal Cabrera (INF) – Joakim Soria (RP) – Chris Devenski (RP)

Tappade spelare

Junior Guerra (RP) – Kevin Cron (1B) – Jon Jay (OF) – Hector Rondón (RP) – Mike Leake (SP)

En väldigt händelselös vinter där några bullpen-platser skiftar. Asdrúbal Cabrera bidrar med lite rutin och flexibilitet på planen.

Lagdelar

Infield

Under en period såg det ut som att D-backs kanske skulle vinna Goldschmidt-traden med Cardinals. Carson Kelly var en faktor i det anseendet då han gick från att sitta bakom evigt unge Yadier Molina till att starta för D-backs och visst var han likt öknen i Arizona stekhet första året som ordinarie spelare, ja för en catcher var han riktigt bra i alla fall. Förra året var han kall nog för att ha spelat för Grönlands landslag om de nu har ett lag i sporten. 2019 visade han en väldigt bra disciplin med strikezonen som var som bortblåst förra året där hans walks minskade trefaldigt. Förhoppningsvis kommer Kelly tillbaka på banan igen närmare den spelaren han var 2019. Även om tidigare nämnda Daulton Varsho kan agera backup här är det troligtvis veteranen Stephen Vogt som i första hand tar hand om de flesta matcherna när Kelly inte startar. Hade en riktigt tuff säsong förra året men har stundtals visat att han kan producera ganska bra främst offensivt.

Christian Walker är väl ett exempel på en 1B som man gärna hade uppgraderat men samtidigt vet man att det finns betydligt sämre alternativ. Om de två senaste åren är en baslinje för hans talang kan man förvänta sig en wRC+ omkring 110 med potential för uppemot 25-30 home runs, finns såklart bättre spelare på positionen men som sagt finns det de med betydligt sämre lösningar här. Josh Rojas kanske är den minst etablerade spelaren som förutspås att starta i år. Möjligtvis som 2B om han inte används i en utility-roll då han kan spela på de flesta positionerna helt okej. Måste dock slå betydligt bättre än vad han gjort under sin korta tid i MLB såhär långt.

För dig som söker kärleken i livet bör du hitta någon som är lika hängiven till dig som D-backs är till Nick Ahmed. Sen hans debut har D-backs bytt bort Didi Gregorius, Dansby Swanson och nyligen även väldigt lovande Jazz Chisholm som alla tre är SS. Ahmed har trots sin ärligt talat bedrövliga offensiva förmåga fått en kontraktsförlängning som sträcker sig över två säsonger till efter denna. Varför kanske du då undrar, jo det är på grund av hans mästerliga jobb defensivt, i outs above average var han bättre än 95% av ligan förra året och har sen den statistiska kategorin infördes 2017 pendlat mellan den 95:e till 100:a percentilen.

Om D-backs ska ha någon framgång i år behöver Eduardo Escobar lägga i en lite högre växel. Han spelade bra 2018-19 och visst nu var det en kort säsong förra året men Escobar var helt vilsen när han slog. Kapacitet för 30+ home runs finns och de lär behövas om de ska ha en chans i år. Ny för i år är Asdrubal Cabrera, en av Nationals guldhjältar för ett par år sen. Tar med sig rutin och förmågan att spela flera positioner på lagets infield. Kan eventuellt ta platsen på 2B om han inte blir kvar på bänken, är väl på nedgång i sin karriär men kan nog ha lite kvar att ge i sin 15:e MLB-säsong.

Outfield

Ketel Marte följde upp sin succésäsong 2019 där hans WAR stannade på 7,0 med en säsong 2020 där den stannade på vad som utslaget över 162 matcher knappt var 1 WAR. Saken är den att hans resultat var ganska lika vad han presterade under 4 säsonger innan 2019 vilket får en att fundera på om 2019 bara var en avvikelse i hans karriär. Nu är det sällan en spelare går från MVP-kandidat ett år till att aldrig mer producera på hög nivå så det borde bli bättre 2021 men exakt hur mycket återstår att se. Marte spelade mestadels på 2B förra året men med Starling Marte borta får han nog flytta hit igen.

Daulton Varsho spelade mestadels i CF förra året men kanske får flytta sig ut på någon av kanterna i en del matcher. Det bör finnas lite speltid inledningsvis i RF då Cole Kalhoun återhämtar sig från en knäoperation som bör gör att han missar ett par veckor i alla fall av grundspelet. Kalhoun var lagets bästa offensiva spelare förra året och behövs i deras lineup, kanske inte kan räkna med att hans wRC+ på 125 under en förkortad säsong håller i sig men bör slå högt upp i slagordningen.

David Peralta i LF vet du aldrig riktigt vad du får från år till år. I regel slår han åtminstone på en acceptabel nivå men rätt vad det är så slår han nästan som en allstar, vinner gold gloves och silver sluggers. Vilken version vi får se 2021 är svårt att säga men det bör vara en stabil insatts i alla fall. Tim Locastro finns med på bänken där han kan hoppa in på samtliga outfield-positioner och är ett rejält hot på baserna med sin snabbhet. De få matcher han fick spela förra året såg riktigt bra ut som han förhoppningsvis kan visa upp mer av i år, har dock ingen som helst styrka så kommer behöva slå för ett hyggligt average eller dra en hel del walks för att vara en effektiv slagman.

D-backs hitters är för det mesta ett skapligt gäng offensivt men saknar stjärnorna, Marte har potentialen att vara en men då är det upp till bevis i år. Ska de ha någon framgång i år måste de slå bra som en enhet då det troligtvis är ganska få som kan slå som en allstar.

Rotation

Det kanske finns lite mer uppsida i lagets rotation där det finns fyra-fem armar som har en ganska hög högstanivå. Zac Gallen som du kan läsa mer om ovan kan förhoppningsvis etablera sig som lagets ace i år och bli en profil under många år framöver.

Madison Bumgraner är redan en sån profil som tyvärr tappat lite av sin glans sen guldåren med Giants. När de fick honom att skriva på för lite mindre pengar än vad andra erbjöd eftersom han ville bo i Arizona var de säkert väldigt nöjda, när de fick se produktionen 2020 var de de nog lite mindre nöjda med det kontraktet värt $85 miljoner över 5 år. Nu finns det fyra år kvar att kompensera för en tung första säsong och det bör inte bli en så dålig säsong till. Kraftigt minskad hastighet på kasten gav dåliga resultat på planen och en ryggskada gjorde att han missade några veckor. När säsongen summerades var hans ERA på 6,48, första gången den översteg 4 i hans karriär. Något positivt att ta med sig är att han nollade motståndet i hans två sista matcher.

Likt Carson Kelly kom Luke Weaver från Cardinals vars succé 2019 gjorde att Goldschmidt-traden såg ganska bra ut för D-backs efter ett år. Likt Kelly var även han riktigt dålig 2020 tyvärr där hans ERA landade på 6,58 under 12, starter, på lika många starter 2019 var hans ERA strax under 3. Kraftigt ökat antal walks och home runs var ett par av bovarna i hans andra MLB-säsong och hoppas komma tillbaka på rätt spår igen detta år. Caleb Smith är också en pitcher som kom via trade och likt Gallen kommer han senast från Miami. Likt en annan pitcher de är bekanta med i Arizona Robbie Ray kan Smith strika ut en hel del motståndare men tillåter samtidigt fruktansvärt mycket walks. Totalt kastade han bara 14 innings förra året som vi inte kan dra för mycket slutsatser kring även om resultaten var bra, 4,55 ERA i karriären men är kanske fortfarande lite av en oslipad diamant.

Merrill Kelly är en annan pitcher som på begränsad speltid förra året kastade bra när han väl var på planen. Han spenderade flera år i Sydkorea innan han som 31-åring fick göra sin MLB-debut och åt upp en hel del innings första året, 183 innings med hyfsade resultat. Under ett år som i år när det kan bli svårt att få ihop pitchers till alla innings skulle hans förmåga att kasta stabilt över ett helt år vara guld värt även om hans ERA landar kring 4,5. Som sagt är detta en rotation som har ett ganska högt tak under optimala förhållanden men kan också lägga sig på en relativt stabil nivå som fungerar om man kan kompensera med en strålande offensiv vilket inte riktigt är fallet tyvärr.

Bullpen

Ett par tillskott här inför i år som båda debuterade 2007 och har deltagit i över 700 matcher. Nu var det över ett årtionde sen Joakim Soria var en allstar men han har för det mesta kastat på en bra nivå genom åren. Han kanske inte är i den delen av sin karriär där man vill ha honom som closer men får för det mesta jobbet gjort. Tillskott #2 är Tyler Clippard som även han nu är långt borta från sina allstar-dagar men har faktiskt förbättrat sina resultat tre år i rad nu. Båda två är nu 36 år vilket kan vara en viss risk men åtminstone en utav dom bör vara effektiv i år.

Stefan Crichton fick ta över rollen som closer när Archie Bradley lämnade förra året och han hade för det mesta ett bra år. En del av den höga nivån kanske var på grund av den korta säsongen då han inte direkt var dominant på något sätt men lyckades framförallt förhindra home runs, han tillät endast 1 på hela säsongen. Trots resultaten förra året lär han behöva bevisa lite till innan han får rollen som closer i år.

Förväntningar på säsongen 2021

Ja då är vi här med drygt 3000 ord skrivna om laget det inte finns så mycket att berätta om. Arizona Diamondbacks 2021 är i min mening inte ett speciellt intressant lag om man inte är en supporter men visst finns det en och annan intressant enskild spelare. Vad kan man då förvänta sig i år? Projections ger laget någonstans från 73-80 vinster vilket känns som ett rimligt spann. Det känns lite som ett 75-vinstlag med en hyfsad chans att kanske nå 81 om laget spelar på en bra nivå. De kommer nog inte rulla över och dö totalt i år men det är ett enormt svårt motstånd de har i divisionen mot Padres och Dodgers.

D-backs är ett av de lagen där nästan allt måste gå rätt för att de skulle kunna snubbla in i ett slutspel men det är sällan precis allt stämmer. Det finns för många andra bra lag i NL för att ge dom en realistisk chans i år. Det man kan ha utkik på är om Marte kommer tillbaka i storform, om Plesac fortsätter att utvecklas i deras rotation och om hans kompanjon Bumgarner återhämtar sig efter ett misslyckat 2020. Annars finns det nog tyvärr inte så mycket att se fram emot i år på planen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.