Inför Baltimore Orioles säsong 2020

Så sent som 2018 satsade Baltimore Orioles på att nå slutspelet vilket slutade i katastrof, 47 vinster och klart sämsta laget i MLB.  Det blev tillslut väckarklockan för ett lag som redan skulle påbörjat sin rebuild. Säsongen 2019 gick man in för att vara aktivt dåliga och bygga om hela organisationen från grunden med Mike Elias vid rodret efter många framgångsrika år i Astros organisation. Elias har gjort sitt bästa för att riva ned allt som går men lyckades ändå öka vinsttotalen till 54 vinster vilket fortfarande var näst sämsta record i MLB 2019.

2020 bör inte se speciellt mycket bättre ut och kan mycket väl bli det första laget i nästa års draft som de var förra sommaren. Om det är något Elias tagit med sig från sin tid i Astros är det en total avsaknad av skam när det gäller resultaten på planen. I början av årtiondet ställde Astros upp med extremt svaga lag som placerade dom högt upp i draften många år i rad och visst det fungerade, nu är det istället Orioles som får inleda ett nytt årtionde i ett väldigt djupt hål och det kommer dröja ett tag innan de blir relevanta igen. Trey Mancini och John Means är två spelare man hoppas kommer att ha bra säsonger men resten av deras roster är ett enda stort frågetecken. Till skillnad från ett annat dåligt lag som Tigers finns det I Baltimore väldigt lite om ens något att se fram emot på planen, den ena höjdpunkten blir draften i juni där de väljer tvåa och den andra höjdpunkten blir sista söndagen i september när säsongen äntligen tar slut för det kommer nog inte bli vackert i år.

 

Säsongen 2019

54-108 – 5:a AL East – 42 matcher från slutspel

Vi visste att det skulle se dåligt ut innan säsongen började och mycket riktigt blev det så. Orioles pitchers var i de flesta fallen helt chanslösa med den nya bollen som flög ut ur Camden Yards rekordmånga gånger, 305 för att vara exakt som man då kan jämföra med 258 som var det tidigare rekordet. Nästan 2 home runs per match tillät man vilket inte ens Colorado Rockies kunde konkurrera med trots att de spelar på hög höjd. Slutgiltig ERA på 5,67 var också sämst i MLB. John Means (läs mer nedan) kastade ganska bra under året men han var också en av endast tre pitchers att överstiga 100 innings. Dylan Bundy gjorde det också men tradades till Angels under vintern, den tredje och sista att nå 100 innings Gabriel Ynoa gjorde det med en ERA på 5,61 och fick inte stanna kvar tills i år utan flyttade istället till Japan för att spela där 2020.

Höjdpunkten var väl draften där de plockade Adley Rutschman som #1 och fick en catcher de potentiellt kan bygga ett lag kring men det kommer dröja många år in i framtiden. Totalt sett hände det inte så jättemycket roligt på säsongen men Rio Ruiz hade ett fint ögonblick i somras när Houston Astros var på besök.

Där kan man höra rösten på en kommentator som bevittnat mycket dålig baseboll under året från sin arbetsgivare och fick äntligen jubla över något. En annan höjdpunkt var när 4000 scouter från Storbritannien satt i Camden Yards outfield-läktare för att uppleva lite baseboll och hejade på Anthony Santander. Vi pratar alltså inte scouter som åker runt och bedömer spelare, scouter som är ute i naturen osv. De gav Santander stående ovationer för allt han gjorde på planen inklusive fånga enkla fly balls.

Ja som sagt det hände väl inte så mycket positivt rent resultatmässigt 2019 för Baltimore Orioles så man får gräva ganska djupt för att hitta något positivt.

Vinterns transaktioner

Nyförvärv

Kohl Stewart (SP) – Jose Iglesias (SS) – Wade LeBlanc (SP) – Pat Valaika (INF)

Lämnat

Mark Trumbo (1B/OF) – Gabriel Ynoa (SP/RP) – Aaron Brooks (SP/RP) – Dylan Bundy (SP) – Jonathan Villar (INF)

Profilen

John Means

När säsongen 2019 startade visste nog varken John Means eller Orioles om han skulle vara en starter, reliver eller kanske skickas ned till AAA. När säsongen 2019 var över fanns det ingen tvekan om att Means var lagets bästa pitcher och slutade tvåa i omröstningen som årets rookie i American League. 27 starter och 155 innings blev det med en ERA på 3,60 vilket kanske inte låter jätteimponerande men med tanke på att Orioles pitchers stod för en av 2000-talets sämsta prestationer över en säsong var Means en fröjd att beskåda. Han fick sitt första smakprov 2018 med 3 innings där han tillät 5 runs men när säsongen var över började han experimentera med sin teknik och när förra säsongen drog igång kastade han hårdare än någonsin vilket såklart är ett plus.

Nu till det lite mer tråkiga för Baltimore och John Means. Hans FIP landade betydligt högre än hans ERA (4,41) och hans xFIP var högst i hela MLB bland starting pitchers på 5,48. Nu är det inte så att FIP och xFIP garanterar att hans resultat kommer att trenda åt det hållet men med det sagt brukar de siffrorna snarare än ERA vara en bättre indikator på hur framtida prestation kommer att se ut. Med andra ord är det nog ingen överraskning om Means produktion är sämre i år. På förhand ser väl inte Orioles rotation ut att vara speciellt mycket bättre än förra året så även om Means ERA skulle närma sig 4,5 istället finns det fortfarande en chans att han förblir lagets bästa pitcher. Ska man se det från den ljusa sidan har han nu ett år med rutin på MLB-nivå och även om han snart fyller 27 finns det såklart utrymme för utveckling.

Lagdelar

Infield

Pedro Severino fick mest speltid som catcher förra året och inledningsvis höll hans offensiv allstar-nivå men en boll i huvudet som catchers ofta råkar ut för tvingade honom till vila ett par dagar och efter det var det rätt dystert med slagträdet. Chance Sisco fick också lite speltid och om det finns någon spelare som hoppas på en automatisk strikezon är det nog Sisco då han är rätt kass på framing. Tanken var att han skulle väga upp det med rätt bra offensiva egenskaper men det har vi inte sett så mycket av i MLB ännu och 30% strikeouts är lite väl mycket även i dagens MLB där strikeouts blir vanligare och vanligare. Ser väl inte på förhand jättelovande ut på positionen då ingen av de två förstavalen är speciellt bra på någon av sina uppgifter på planen där de i bästa fall är mediokra.

Chris Davis tjänar $23 miljoner per år och kommer att göra det i två år till efter denna säsong. Sammanlagt har han samlat i hop -4,5 WAR de senaste två åren och är kanske MLBs sämsta spelare just nu med någonlunda regelbunden speltid. Hans slashline på .179/.276/.326 är faktiskt en förbättring jämfört med 2018 men det verkar som att Davis produktiva dagar är över. Trots det fick han 105 matcher förra året och lär få en del speltid på 1B även i år då Orioles inte verkar vilja ta bort honom från deras roster med den lönekostnaden. Det kanske bara är en tidsfråga innan Orioles tillslut inte mäktar med att ha honom i sin line-up och behöver hans plats till framtidens förmågor men i nuläget ser det ut som Davis inleder på 1B och kan det få ut någon som helst produktion där är det bara en bonus vid detta laget.

Jose Iglesias är ny via free agency och bidrar med fantastiskt försvarsspel på shortstop men har väl aldrig riktigt lyckats prestera speciellt bra med slagträdet i sin karriär och det lär väl inte bli någon skillnad i år. Hanser Alberto och Rio Ruiz är väl favoriterna att starta på 2B respektive 3B. Renato Nunez kanske får någon match här och där på deras infield men blir nog deras DH större delen av året, Nunez kom upp i 599 PA med en wRC+ på 99 förra året, alltså i princip genomsnittlig offensiv produktion vilket kanske inte är optimalt på DH-positionen men man har väl samtidigt inte så många bättre alternativ om man inte vill plocka av Trey Mancini från planen i den positionen.

Outfield

Det finns väl lite mer hopp i Orioles outfield där ovan nämnde Trey Mancini är lagets klart bäste position player tack vare främst sina offensiva egenskaper. Mancini gör nu sin fjärde säsong i MLB och har ett par fina säsonger bakom sig. .291/.364/.535 med en wRC+ på 132 fick vi se förra året och han passerade för första gången 30 home runs. Det blev mest speltid i right field för Mancini förra året men anses generellt sett vara en ganska dålig outfielder vilket gjorde att han fick en del speltid på 1B när Chris Davis inte spelade. Helst borde Mancini vara en 1B eller DH men det blir förmodligen en hel del speltid på gräsmattan i år också.

På motsatt sida i left field får vi nog se Anthony Santander patrullera som han gjorde förra året. 2019 var första gången han fick chansen att spela regelbundet och fick ihop en rätt skaplig säsong. Gjorde väl inget som direkt stack ut men i dessa tunga år är nog Orioles-fansen glada för alla hyggliga spelare de får se på lagets roster. Center fielder Austin Hays fick ihop endast 75 PA förra året dels på grund av skada men vid de få tillfällena hade han stora framgångar. Vi kan nog inte förvänta oss en allstar här men om han får hålla sig frisk och fortsätter att utvecklas finns det möjlighet att han blir en ordinarie spelare med förmåga att slå för en del styrka. Yusniel Diaz hade en bra men skadedrabbad säsong 2019 i AA och kan möjligtvis få chansen senare i år att debutera på någon av kanterna i Orioles outfield, Diaz var förövrigt ett av de prospects som Orioles fick i utbyte mot Manny Machado 2018.

Rotation

Med tanke på hur urusla Orioles pitchers var förra året kan det väl bara bli bättre men med deras rotation i befintligt skicka så är det ändå inte så säkert. John Means är som tidigare nämnt Orioles största hopp för en bra säsong bland deras starting pitchers. Alex Cobb kommer tillbaka från skada efter att endast ha kastat 12 innings förra året och han har i alla fall haft bra säsonger bakom sig. De säsongerna kom dock i Tampa Bay Rays och sen han skrev på som free agent med Orioles för ett par år sen har vi inte sett något av den pitchern som två år i rad med Rays hade en ERA under 3. Kan han komma tillbaka i hygglig form så finns väl möjligheten att det ser lite bättre ut i deras rotation i år.

Bakom de två får vi se lite hur våren ser ut men Asher Wojciechowski och Wade LeBlanc bör ha goda möjligheter att ta en plats. Det kommer troligtvis bli en del rotation på pitchers under året, 2019 hade 13 olika pitchers minst 3 starter. LeBlanc kommer senast från Seattle Mariners med blandade resultat. 2018 startade han 27 matcher med en ERA på 3,7 vilket gav honom ett fyraårskontrakt med en massa klubboptioner och efter en säsong med skador och ERA på 5,7 köptes han ut från det kontraktet i vinter. LeBlanc fyller 36 i sommar och även om han inte spelat jättemycket i karriären kan han väl kanske bidra med lite rutin. Wojciechowski kom upp i 82 innings förra året vilket var en ny högstanotering men hans ERA strax under 5 imponerade kanske inte. Får säkert chansen att etablera sig i år om han får till resultaten.

Bullpen

Mychal Givens var den enda pitchern med tvåsiffrigt antal saves (11) förra året och bör hålla rollen som closer när säsongen börjar. Givens tre första säsonger var riktigt bra men sen 2018 har trenden pekat åt fel håll och hans ERA hamnade på 4,5 vilket såklart inte är hållbart i rollen som closer. Nu har man väl kanske inte så mycket att välja på men fortsätter trenden i år kanske det blir någon annan som får chansen. Närmast till hands är då kanske Richard Bleier som hade några saves förra året och 2017-18 var hans ERA under 2 men problemet är 2019 där hans ERA var 5,37. Som sagt kommer nog Givens börja i rollen som closer men är Bleier mycket bättre en bit in på säsongen är det möjligt att de får byta plats med varandra.

Prospect

Ryan Mountcastle

Det finns några intressanta namn i Orioles system men de allra mest lovande kommer det dröja ett litet tag till innan vi får se dom i MLB. Ryan Mountcastle spenderade hela 2019 i AAA och bör få debutera i år. Mountcastle hade helt okej offensiva siffror i AAA förra året och det är just det han kommer att bidra med som spelare. När han draftades var han en SS som senare fick flytta över till 3B och förra året blev det istället en del speltid i LF. Problemet där är att hans arm inte riktig är bra nog för att klara av kasten från en outfield-position vilket innebär att det är stor risk att han hamnar på 1B/DH i framtiden, något man oftast vill undvika med prospects då det är bättre att placera äldre spelare där som inte längre klarar av att spela mer krävande positioner. Om man tillslut väljer att gå vidare från Chris Davis i år kanske det blir Mountcastle som kommer upp på hans plats.

 

Förväntningar

Extremt få. Andra valet i draften är väl lite roligt men annars känns det som detta Orioles kommer förlora en bit över 100 matcher igen. Eftersom Tigers blivit lite bättre ser det ut som en kamp med Seattle Mariners för sämst record i MLB nästa år. Några skapliga prospects som Mountcastle och Diaz kan få komma upp och göra sin debut i år men deras riktigt bra prospects som Adley Rutschman och DL Hall har minst ett eller två år till innan de tar plats på lagets MLB-roster. Förhoppningen är väl kanske också att man kan hitta en spelare eller två som kan överraska som John Means gjorde förra året och kanske kan de hitta någon oslipad diamant på waivers. Men nej det här ser inte bra ut och det är ju också meningen då Mike Elias tagit med sig Astros-filosofin där det inte är någon skillnad på 50 eller 70 vinster när man bygger om organisationen så Orioles kommer fortsätta få tidiga draftval den närmaste tiden tills dess att man fyllt på med tillräckligt med prospects för att bli relevanta igen vilket kommer dröja minst 3 år men troligtvis uppemot 4-5 år innan de på allvar kan var ett riktigt hot.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.