Inför Chicago White Sox säsong 2021

Ett stort steg framåt förra året leder förhoppningsvis till ännu ett steg i samma riktning denna säsong. Det finns få saker som signalerar att ett lag är redo för att gå all in som att värva in en closer för $18 miljoner per år. Blir 2021 White Sox år?

(Du kan hitta länkar till övriga lag när de blir tillgängliga längst ned i artikeln via denna länk)

Förra säsongen var startskottet för denna nya upplaga av White Sox som genomgått en rebuild de senaste åren. En rebuild som ser riktigt bra ut just nu då stora delar av deras MLB-roster består av spelare de draftade eller tradade till sig när de fortfarande var prospects. Lite free agents har det fyllts på med också som Yasmani Grandal och Dallas Keuchel förra vintern och i år ansluter även Lance Lynn och Liam Hendricks. En stor fördel med en egenskolad roster är att det är mycket billigare med rookie-kontrakt och arbitration än att bygga en roster i free agency, därför hade man kanske gärna sett någon mer värvning i vinter då de har långt ifrån en stor payroll.

Ett par andra lag som var aktiva i vinter Padres och Mets gjorde en hel del för att förbättra bredden på sin roster vilket White Sox nog också hade behövt för att räknas in bland de allra största favoriterna. Deras starting lineup ser riktigt stark ut på pappret men det finns inte jättemycket att hämta på bänken vid skador som man redan drabbats av då Eloy Jimenez missar större delen av säsongen. Deras rotation är inte heller lika djup som några andra topplag som har kompetenta namn som starter #6-7, White Sox är stabila från starter #1-3 men därefter blir det lite mer oklart. Det är helt klart ett bra lag de har satt ihop men det går inte att undgå känslan av att de kunde ha gjort lite till för att höja sina chanser ganska rejält.

Något som blir intressant att följa är nye managern Tony La Russa som inte suttit i en dugout sen han blev mästare med Cardinals 2011. La Russas första jobb som manager var faktiskt för White Sox mellan åren 1979-1986 innan han fick sparken av dåvarande och nuvarande ägaren Jerry Reinsdorf, något som Reinsdorf säger vara en av hans största misstag. La Russa skulle ju gå vidare och vinna en hel del med både A’s och Cardinals där hans lag tog sig till World Series 6 gånger med 3 vinster. Ett minst sagt uppmärksammat val av manager som fått en hel del kritik från utomstående men Reinsdorf verkar vara väldigt bestämd att detta är rätt man för jobbet och ja han är ju trotts allt ägaren.

Inte nog med att han inte varit en manager på ett årtionde med frågor om han hängt med i utvecklingen inom sporten sen dess, det var även strul vid sidan av planen nästan direkt efter han anställdes. För drygt ett år sen åkte han fast för att ha kört rattfull vilket ledde till en rättslig process först i höstas då det uppdagades av allmänheten, något som La Russa berättat för Reinsdorf som i sin tur valde att inte delge sitt eget front office om händelsen som sen fick vandra igenom den efterföljande PR-stormen när nyheten kom ut. Mycket pekar på att White Sox front office ville gå en annan väg på manager-fronten men när order kommer från ovan finns det inte mycket de kan göra.

Det finns en del ganska frispråkiga spelare på denna roster som inte är speciellt intresserade i de oskrivna reglerna som kommer upp då och då. Kommer La Russa som varit med i branschen sen 70-talet att gå ihop med denna typ av spelare som blir allt mer vanligt i ligan? Såhär långt har rätt ord sagts och allt verkar vara okej men det är något att ha koll på om stämningen i laget går utför under en tung period. La Russa har all rutin i världen och är en hall of famer, återstår bara att se om hans storhet fortfarande fungerar i dagens MLB.

Säsongen 2020

35-25 – 3:a AL Central – 1 match bakom förstaplatsen – Utslagna i ALWC av Oakland Athletics (2-1 i matcher)

Toppen av divisionen var ett riktigt getingbo tillsammans med Cleveland och Twins, de var faktiskt aldrig mer än 3 matcher från förstaplatsen under hela säsongen. De hade förstaplatsen med 3 matchers marginal med 8 matcher kvar att spela men förlorade 7 av dom som skickade ned White Sox till tredjeplatsen.

Det blev ändå slutspel i det utökade formatet där A’s stod för motståndet och det var White Sox som tog match 1. Sen skulle Liam Hendricks komma in och förstöra allt det roliga med ett par hjälteinsatser från A’s bullpen i match 2 och 3 som A’s vann och White Sox var utslagna. Samme Hendricks ansluter sig istället i år till White Sox som deras nya closer.

På pitchingsidan fick vi bland annat se Garrett Crochet draftas under sommaren och sen göra sin proffsdebut i MLB med 6 felfria innings från deras bullpen. Giolito och Keuchel såg båda riktigt starka ut från toppen av deras rotation. Offensivt blev Jose Abreu AL MVP med starka säsonger från både Tim Anderson och Eloy Gimenez. Däremot Yoan Moncada lyckades aldrig riktigt komma tillbaka efter att ha drabbats COVID-19 innan säsongen började och hade nästan ingen styrka i svingen. Rookien Luis Robert i CF levde upp till alla förväntningar första halvan av säsongen där han såg riktigt bra ut men såg minst lika dålig ut andra halvan när ligans pitcher verkar ha listat ut honom.

I det stora hela en okej säsong men de hade nog gärna uppnått lite mer framgång med några fler slutspelsmatcher men de fick i alla fall med sig lite slutspelsrutin som de kan bära med sig i framtiden.

Profilen

Nick Madrigal

En spelare med Madrigals profil är kanske inte riktigt utrotningshotad men inte långtifrån. Under sin debutsäsong förra året var hans average på .340 vilket är strålande, det var på sammanlagt 35 hits varav exakt 0 var home runs eller triples och endast 3 var doubles. Madrigal är en sån extrem singles-hitter som du kan hitta i dagens MLB vilket också gör honom så intressant. Hade han spelat för 50 år sen hade hela baseboll-världen hånat ett lag som slår en .340 hitter sist i sin slagordning som White Sox just nu gör men tiderna har ju förändrats. Han drar i princip aldrig några walks men hans average på .340 hade med 0 walks fortfarande gett en OBP över genomsnittet i ligan, dock så strikar han nästan aldrig ut heller (6,4%).

Vi ser ibland spelare ha en OBP som är större än deras slugging% och Madrigal är en av de om vi kollar på siffrorna förra året. Det är dock väldigt ovanligt som i Madrigals fall att en sån spelare har ett positivt värde offensivt, han slog för en wRC+ på 112. Att slå bollen hårt för extra-base-hits är såklart mer värdefullt än singles men det finns alltid ett värde i att sätta bollen i spel. Madrigals exit velocity är bland de sämsta i MLB och även om detta endast var över drygt 100 PA är detta ungefär den spelaren han förväntas vara, kanske inte riktigt en .340 hitter men en .300 hitter i alla fall.

Med denna spelstil som gör att hans hit-tool får 70 på scoutskalan samt hans styrka endast hamnar på 20-30 måste Madrigal slå en himla massa singles för att hålla sig kvar som en ordinarie spelare. Sen han draftades sommaren 2018 har han lyckats slå 4 home runs och det skulle nästan vara en stor chock om han någonsin lyckades slå mer än 10 under en säsong på MLB-nivå. Hur har Madrigal inlett säsongen 2021? Med ett par singles såklart.

Prospect att ha koll på

Garrett Crochet

Att välja ut ett specifikt prospect här är lite intressant för de har fyra topp-100 prospects just nu och samtliga är på deras MLB-roster vilket du sällan ser. Ovan nämnda Madrigal kom inte upp i nog speltid för att inte längre räknas, Michael Kopech som debuterade redan 2018 har på grund av skada och lite problem vid sidan av planen inte heller lämnat sin status som prospect bakom sig. Andrew Vaughn draftades sommaren 2019 och har spelat sammanlagt ett 50-tal matcher på minor league-nivå, han gjorde under natten sin MLB-debut.

Det lämnar kvar Garret Crochet som fick debutera direkt från college i höstas, något man inte längre trodde kunde ske i MLB. Senast någon gick direkt från draften till MLB var Mike Leake 2010 för Reds, numera vill man fostra alla på proffsnivå i de lägre ligorna först men med pandemin blev det inga spel för de lagen vilket gav ett antal spelare chansen att få debutera direkt i MLB.

Crochet valdes som #11 i senaste draften och gjorde succé direkt med sin 4-Seam Fastball som snittade 100 MPH alltså inte maxhastighet, det var hans snitt. Nu har vi bara 6 innings utspritt på 5 matcher att analysera så ta det för vad det är men det är imponerande att i sin första professionella insatts nollade MLB-lag då han inte tillät en enda run. Nu var det visserligen mot några av ligans sämre offensiva lag förra året (Reds, Cleveland & Cubs) men som sagt vi pratar om en spelare som draftades bara ett par månader tidigare.

När man väljs så högt som Crochet i draften är det med förväntan att pitchers har möjlighet att vara en starter. För Crochet är den frågan inte så solklar då han för det mesta var en reliever även på college-nivå. Hoppet finns väl ännu att han skulle kunna vara en starter men det mesta talar för en bullpen-roll. För det första är han ganska vild vilket sällan är speciellt gynnsamt som en starter och för det andra ser det ut som att han i alla fall inledningsvis får kasta ur White Sox bullpen i år. Det är möjligt att White Sox i längden kommer att försöka få honom att starta men det ser ut som att han kommer att ha mer framgång i en bullpen där han kan bli en riktig stjärna, nästa Josh Hader?

Nyförvärv och förluster

Nya Spelare

Liam Hendricks (RP) – Lance Lynn (SP) – Jake Lamb (3B) – Billy Hamilton (OF) – Adam Eaton (OF)

Tappade spelare

James McCann (C) – Nomar Mazara (OF) – Jarrod Dyson (OF) – Alex Colomé (RP) – Clayton Richard (SP/RP) – Carlos Rodon (RP) – Edwin Encarnacion (DH) – Dane Dunning (SP) – Yolmer Sanchez (INF)

Lagdelar

Infield

White Sox catcher-situation blev noterbart sämre i år när James McCann försvann, det positiva är att man fortfarande har kvar en av de bästa på positionen i Yasmani Grandal. Förra säsongen gjorde han ungefär vad som förväntades av honom men vi såg en kraftigt ökad strikeout% (nästan 30%) som är den klart högsta noteringen i karriären. Inget att få panik över ännu men något att ha koll på. Backup blir istället Yermin Mercedes och Zack Collins vilket är en klar nedgradering från McCann. Collins finns det frågetecken kring om han verkligen kan spela som catcher och är kanske en 1B/DH i framtiden, han kan däremot slå riktigt bra som han visat i minor leagues men det har inte synts till i MLB ännu. Mercedes är kanske inte heller är en catcher egentligen men kan spela lite här och var tillräckligt bra för att få en plats på lagets roster.

34-årige Jose Abreu överraskade de flesta när han spelade tillräckligt bra för att bli MVP 2020. En spelare vars nya kontrakt jag var lite skeptisk till förra vintern då hans prestation på planen visserligen var bra men långt ifrån enastående. Vad som inte syns är att Abreu är lagets kärna, deras självklara ledare i sitt clubhouse vilket är svårt att sätta värde på. Förra året fullständigt krossade han bollen vilket gjorde att de sakerna vi faktiskt kan sätta ett värde på sköt upp i taket men frågan är om det bara var en produkt av en kort säsong eller om Abreu kommer fortsätta vara ett monster i White Sox lineup som 1B.

Tidigare nämnde Andrew Vaughn är lagets bästa prospect som finns med från opening day och är väl egentligen en 1B som troddes få spela en del DH när Abreu finns här. Första matchen blev dock i LF där det säkert blir en del matcher nu när Jimenez är skadad. Försvarsmässigt har han dock inte speciellt mycket att erbjuda men förväntas att bli en spelare högt upp i en slagordning. Vaughn förväntas slå för både average och styrka samt har en bra förmåga att dra walks, han har nästan allt som du kan önska hos en hitter men först och främst är det upp till bevis.

I mitten hittar vi Nick Madrigal på 2B som du kan läsa mer om ovan och på SS har vi Tim Anderson vars profil växer för varje år som går. Anderson vann en batting-title 2019 lite från ingenstans men hans BABIP på .399 gjorde nog att många förväntade sig ett steg bakåt förra året. Så blev inte fallet då hans average visserligen föll något till .322 men slog istället för mer styrka och avslutade året med en wRC+ på 142. Enligt ZiPS tror systemet att Andersons projections för i år kommer att vara närmare hans karriärsnitt vilket skulle vara en stor tillbakagång. Anderson har trotsat oddsen förut och vi får se om han gör det igen.

På 3B har vi Yoan Moncada som är ett praktexempel på att även unga människor i sin livs fysiska form kan drabbas hårt av COVID-19. Inte för att hans liv var i fara på något sätt men han förlorade till synes all förmåga att slå för styrka och han var helt utmattad efter varenda lite snabbare löpning. 2020 var en besvikelse efter 2019 års genombrott men förhoppningsvis har kroppen återhämtat sig till denna säsong och spelar på allstar-nivå.

På bänken kom Jake Lamb in precis innan opening day efter att något överraskande förlorat jobbet som bänkspelare i Braves till Pablo Sandoval. Lamb har inte spelat bra sen 2017 men var riktigt het sista veckorna på förra årets säsong och kanske finns det något kvar att ge. Leury García får en roll som utility-spelare som kan spela både som infielder och outfielder, dock kan han inte slå för fem öre.

Outfield

Efter en uppmuntrande debut 2019 tog Eloy Jimenez ännu ett steg framåt 2020 och valdes av några som lite av en outsider till att bli home run-mästare i år. Det kommer han dock inte bli för Jimenez som ryckte av en bröstmuskel i samband med att han försökte råna en home run i spring training. Jimenez kommer missa större delen av säsongen men kanske är en faktor igen om de når slutspel.

I hans ställe fick Andrew Vaughn chans att start i LF och det öppnade även upp för supersnabbe Billy Hamilton att få en plats på lagets roster. Vi vet ganska väl nu att Hamilton aldrig kommer att slå på en acceptabel nivå men som defensiv ersättare och pinch runner så finns det få som är bättre. En annan reserv är Adam Engel som inleder säsongen på lagets IL, han har aldrig slagit han heller i MLB med undantag för de 36 matcher han spelade i förra året där han helt plötsligt slog riktigt bra. Tveksamt om det är något som fortsätter i år över en längre period.

Luis Robert var skyhög favorit att bli årets rookie och under starten på säsongen visade han varför då han var stundtals dominant både offensivt och defensivt. Han skulle tillslut bli tvåa i omröstningen bakom Mariners CF Kyle Lewis då Robert hade enorma problem under september månad när pitchers började knäcka koden mot honom. En stekhet och en iskall halva gav då en ganska logisk wRC+ på 101 eller i princip helt genomsnittligt. Förväntningarna finns såklart fortfarande kvar men behöver strika ut lite mindre för att kunna bli den stjärna White Sox hoppas att han blir.

Likt manager-positionen är även deras nya RF ett nygammalt ansikte. Nu var däremot inte Adam Eaton på plats här när La Russa senast var manager, La Russa fick sparken 1986 vilket var två år innan Eaton ens föddes. Efter att ha varit lite av en besvikelse för Nationals som han tradades till inför 2017 blev han där en av guldhjältarna efter en riktigt stark slutspelsinsatts för ett par år sen. Eaton är lite av en polariserande karaktär som antingen verkar hatas eller älskas även bland lagkamrater. Senast i White Sox hamnade han i slagsmål i deras clubhouse men var samtidigt populär vad vi kunde se hos Nationals. Hur det går denna gång återstår att se men räkna med begränsad framgång på planen i år.

Rotation

White Sox rotation var kanske något tunn utanför Giolito och Keuchel vilket man åtgärdade via trade med Rangers under vintern där det fick in Lance Lynn som nu är inne på sitt sista år på kontraktet. För det mesta en ganska underskattad pitcher som inte imponerar med sina strikeouts men han kastar många innings år efter år och gör det i regel bra. 2018 undantaget har han under övriga 8 säsonger aldrig haft en ERA över 3,79 och på karriären ligger de siffrorna på 3,57. Hans hastighet är inte överväldigande på något sätt utan ligger någonstans i mitten av ligan men ändå kastade han 2020 sin fastball två tredjedelar av alla kast med stor framgång, ett kast som har en av MLBs bästa spin rates. Lynn var ett ace för Rangers i två år och ska nu hjälpa White Sox ta nästa steg.

Lynn kommer däremot inte ses som lagets ace för det är Lucas Giolito som får ses som en av favoriterna i AL till att bli Cy Young-mästare. Från ligans sämsta starter 2018 till en av de bästa 2019, ja det har varit en lite krokig väg hit men Giolito är på väg att etablera sig som ett av de riktigt stora namnen bland pitchers. Även 2020 såg bra ut där han kastade en no-hitter samt kastade länge en perfect game i sin slutspelsdebut. Åtminstone Bieber och Cole anses väl som bättre pitchers i AL men efter de två är Giolito i allra högsta grad med i diskussionen.

Det finns ett par hitters som Anderson och Abreu som väntas ta något steg tillbaka i år och är det någon som riskerar att göra det samma bland pitchers så är det Dallas Keuchel. 1,99 ERA på 11 starter är inte så dumt och att dessutom att göra det med mindre än 6 K/9 är faktiskt riktigt imponerande men kanske inte hållbart i längden. Keuchel fortsätter att tvinga fram groundballs och hindrar home runs med sin fortsatt minskande hastighet och förblir effektiv men troligtvis inte på samma nivå som förra året.

Den trion känns väldigt stabil för White Sox men därefter blir det lite mer osäkert. Dylan Cease har en enorm potential som White Sox väntar på att den ska uppenbara sig. Hans 14 starter under debutsäsongen 2019 lämnade en hel del att önska och även om hans ERA sjönk en hel del förra året fanns det återigen en hel del till att önska från Cease. Under hans två år i ligan har han tillåtit för mycket walks och samtidigt inte fått så mycket strikeouts som förväntas av en pitcher med hans hastighet. Förhoppningarna finns kvar för Cease men han behöver visa något lite mer positivt i år.

Sista platsen inleder Carlos Rodón på som endast startat 9 matcher de senaste två åren. Rodón hade en rätt bra inledning på karriären där han kanske hade kunnat etablera sig som en #3 eller #4 i en rotation men skador och operationer har ändrat på den utsikten. Rodón är fortfarande bara 28 år gammal men ses av många som en allt mindre relevant pitcher i MLB. Mycket av hur resten av hans karriär ser ut kanske hänger på denna säsong och börjar det inte bra finns det alternativ i deras bullpen som Crochet och Kopech som väntar på sin chans som starter.

Bullpen

På pappret har White Sox en imponerande bullpen men det är som sagt på pappret och vi vet alla hur snabbt en bullpen kan rasa ihop. Med det sagt har de plockat in suveräne Liam Hendricks på ett 3-årskontrakt värt $54 miljoner för att stänga ned matcherna. Sammanlagt de senaste två säsongerna är han nog den bäste på positionen då han spelade för Oakland och var med när de slog ut hans nya lag i höstens slutspel. Numera är det vanligare att fler spelare delar på rollen som closer men Hendricks är en av de få som kan räkna med att få användas ganska exklusivt i matchens sista inning om han inte används i mer än 1 inning åt gången.

Både Aaron Bummer och Evan Marshall har kastat riktigt bra de senaste två säsongerna och är tillbaka i år igen, dock ska tilläggas att Bummer endast kastade 9 innings förra året. Lägg därtill stjärnskottet Garrett Crochet och Michael Kopech som long reliever så har White Sox en väldigt stabil grund att stå på men samtidigt finns det en chans att de två sistnämnda någon gång under året får kasta som starters.

Förväntningar på säsongen 2021

White Sox förväntar sig inte bara att vinna divisionen, de ska gå långt i slutspelet och väljs av en del som en World Series-kandidat. Jag tror nog att Twins kanske fortfarande är det bättre laget i sin helhet och har lite mer bredd att plocka från men om White Sox får vara relativt skadefria ska de nog ge Twins en hård match i divisionen i alla fall. Går de inte till slutspel är det helt klart underkänt men väl där beror det väl lite på vilka som står på andra sidan. Skulle de springa in i Yankees det första de gör lär de knappast vara favoriter.

Det är fortfarande ett ungt lag men de har fyllt på med en del rutin också så det finns en rätt bra balans i hur det har byggt sitt lag men är fortfarande lite oroad för deras bredd. Marcell Ozuna hade varit en perfekt värvning som lagets DH och gjort deras lineup fruktansvärt farlig, hade även gärna sett en lite mer etablerad backup catcher samt någon annan som kanske Taijuan Walker på ett rimligt kontrakt till deras rotation. Det är ett bra lag utan tvekan men som tidigare nämnt hade de utan att närma sig topplagens payroll kunnat stärka detta lag ganska rejält inför denna säsong. Hur som helst bör de vara ett intressant lag att kolla på både för fans och neutrala åskådare med många sköna karaktärer och några av morgondagens potentiella superstjärnor. Jag har valt White Sox som min divisionsvinnare i AL Central men känns samtidigt som ett lag som skulle kunna kollapsa ganska hårt om saker och ting går fel.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.