Inför Detroit Tigers säsong 2020

För andra gången på tre år var Detroit Tigers ligans sämsta lag förra året och får återigen välja först i draften, förra gången de fick välja först fick man in superlovande pitchern Casey Mize och hoppas plocka hem en minst lika lovande talang till i juni. Finns det då något annat att se fram emot i Detroit förutom draften? Det beror väl lite på hur man ser det men inför 2020 verkar det som de i alla fall har gjort ett försök att presentera en lite bättre produkt för Tigers-fansen. Visst nyförvärv som Jonathan Schoop och CJ Cron är väl kanske inget som skriker framgång men det är en markant förbättring jämfört med vad man ställde upp med 2019.

Detroit Tigers 2020 kommer inte vara i närheten av en slutspelsplats och kan nog få välja i topp-10 även i nästa års draft men under vintern har GM Al Avila åtminstone försökt att återställa någon form av anständighet på Comerica Park. Det finns också lite hopp om att få se några av morgondagens stjärnor debutera. Framförallt har Tigers några riktigt vassa pitchers som Matt Manning, Tarik Skubal och första valet i draften 2018 Casey Mize som alla tre inte bör vara speciellt långt borta från sin debut. Med andra ord kan detta vara det mest sevärda Tigers vi sett de senaste 3-4 åren även om det förmodligen inte kommer bli speciellt mycket segrar i år heller men en 60 vinster låter väl realistiskt och framförallt välkommet för alla Tigers-supportrar.

 

Säsongen 2019

47-114 – 5:a i AL Central (-53,5 matcher) – Missade slutspel

Ja Tigers var tvärsämst i MLB förra året, hela 7 matcher bakom näst sämsta laget Baltimore Orioles vilket säger en hel del. Fanns det något som var positivt då? Ja deras starting rotation var väl inte katastrofal ialla fall, Matt Boyd, Spencer Turnbull och Daniel Norris startade alla runt 30 matcher med en ERA på 4,5 vilket är rätt okej. Boyd såg stundtals ut som en superstjärna innan han föll ihop under andra halvan av säsongen, mer om honom längre ned. Turnbull gjorde sin debutsäsong och gjorde ofta bra även om han inte riktigt fick resultaten med sig alltid, med andra ord fanns det väl någon glimt av hopp där under året.

Det samma kunde man inte säga om Tigers position players som tillsammans producerade -2,6 WAR, i teorin innebär det att de spela sämre än om de ersatts med  genomsnittliga minor league spelare. Det är bara fjärde gången på 2000-talet som ett lags position players sammanlagt producerar en negativ WAR och förövrigt är det Tigers som har gjort det 3 av de 4 gångerna, Diamonbacks lyckades även med detta 2004. Endast fem spelare i Tigers spelade 100 eller fler matcher och tre av dom producerade en negativ WAR inklusive Miguel Cabrera som tjänar $31 miljoner per år till efter säsongen 2023. Bara två spelare hade en wRC+ över 100, Victor Reyes som bara spelade 69 matcher och Nick Castellanos som tradades under sommaren och det var med minsta möjliga marginal både de kom över den gränsen.

Nej säsongen 2019 är bara att glömma bort för Tigers då det ärligt talat finns väldigt mycket positivt att ta med sig in till 2020. Visst något enstaka hyggligt prospect fick debutera förra året men det blir nog av den vara under 2020 istället.

Vinterns transaktioner

Nyförvärv

Austin Romine (C) – Jonathan Schoop (2B) – CJ Cron (1B) – Ivan Nova (SP) – Cameron Maybin (OF)

Lämnat

Josh Harrison (2B) – Matt Moore (SP) – Tyson Ross (SP) – Gordon Beckham (INF)

Profilen

Matt Boyd

Det finns inte speciellt många stora profiler i detta Tigers längre. Visst framtida hall of famern Miguel Cabrera finns ju kvar (tyvärr med ett monsterkontrakt i 4 år till) men är inte i närheten av den spelare han en gång var. Matt Boyd kom till Detroit 2015 från Blue Jays när David Price flyttade till Toronto och startade för andra året i rad över 30 matcher. Hans ERA gick upp något i år jämfört med 2018 men en hel del statistik i periferin såg faktiskt riktigt bra ut. De första två månaderna på säsongen var Boyd en av ligans absolut bästa pitchers med framförallt en ganska stor ökning av strikeouts sen tidigare. Det såg ut som han var på väg mot ett stort genombrott men från juni månad började även Boyd drabbas av home run-inflationen som drog ned hans siffror rätt rejält. Trots att hans prestation sjönk i god tid innan trade-deadlinen haglade det in rykten om var Tigers skulle kunna tänka trejda honom men med free agency några år bort hade det nog krävts ett rejält paket för att få loss honom.

Från Tigers sida vore det väl logiskt att försöka byta bort honom för prospects då han inte riktigt passar in i Tigers planer rent tidsmässigt. Boyd blir free agent efter säsongen 2022 och innan dess lär Tigers inte vara på topp. Samtidigt finns det väl också en viss annan logik att ha kvar honom som en ”veteran” i laget som kan stödja alla unga pitcher som ganska snart är på väg upp. Om Boyd får ordning på sitt spel har han visat att hans tak i MLB är ett ace i toppen av en rotation men även om det slutändan kanske inte riktigt bär så långt finns i alla fall potentialen där för en riktigt bra pitcher. Vem vet efter först Justin Verlander och senare Max Scherzer så kanske det nu är dags för nästa Tigers-pitcher att nå superstjärnestatus?

Lagdelar

Infield

Vi får se några förändringar här sen förra året. Austin Romine har under flera år varit Yankees back-up catcher och gjort det rätt bra, nu får han chansen att starta regelbundet för första gången i karriären. Romine har de två senaste åren producerat rätt skapligt offensivt för en catcher och är helt okej defensivt också. Backup rollen bör tillfalla antingen Grayson Greiner, den längsta spelaren någonsin på positionen eller Jake Rogers som fick göra sin debut förra året. Greiner hade det rätt tufft förra året och Rogers ska väl vara framtiden på positionen men samtidigt hade Rogers också väldigt tufft att anpassa sig till MLB-nivån det lilla han fick spela.

CJ Cron (1B) och Jonathan Schoop (2B) kommer båda som free agents efter att ha spenderat 2019 hos divisionsrivalen Twins. Intenågra all-stars kanske men med tanke på hur fullständigt urusla Tigers hitters var förra året är det nog ändå en klar uppgradering. Jeimer Candelario bör väl få chansen på 3B till en början i alla fall, har varit lite upp och ned för honom i Tigers men har stundtals visat att han kan hålla en hög nivå. Isaac Paredes gjorde väldigt bra ifrån sig i AA förra året och fortsätter han på samma vis i AAA samtidigt som Candelario har det tufft är det möjligt att vi får se Paredes i MLB en del i år. I övrigt finns det väl inte så många jätteintressanta spelare här förutom kanske Niko Goodrum då som var en av de bättre spelarna för Tigers 2019. Han kan spela lite överallt på planen så det är möjligt att han flyttar mellan infield och outfield men har sett honom som shortstop på en del depth charts.

Outfield

Cameron Maybin är tillbaka för tredje gången i Detroit efter en oväntat lyckosam säsong i Yankees. Han inleede 2019 i AAA för Indians men när spelare efter spelare skadade sig för Yankees fick han chansen och tog den. Visserligen bara 82 matcher men en wRC+ på 127 imponerar och han klarar av alla outfield positioner men lär väl hamna i right field. I left field blir det nog återigen Christine Stewart som en gång ansågs som ett ganska okej prospect men har inte fått till det efter ett år i MLB, han har en del råstyrka och fick iväg en 16 home runs på 104 matcher förra året men behöver nog slå för önnu lite mer styrka om han ska ha en framtid i MLB då han är väldigt begränsad som försvarare.

I center field hoppas vindsnabbe Jacoby Jones fortsätta med sin positiva utveckling, framförallt såg det bättre ut som slagman då han blev lite mer tålmodig med slagträdet och fick lite bättre kontakt med bollen som också gav resultat. Förbättrar han sig lika mycket till i år kan han eventuellt bli en framtida ordinarie spelare i center field. Ett annat intressant namn är Victor Reyes som valdes i rule 5 draften för ett par år sen och på de drygt 300 PA han fick förra året i MLB såg vi en del uppmuntrande resultat. Han kan dessutom spela på alla outfield-positioner och bör därmed finnas med på Tigers roster vid opening day. I bästa fall kommer Tigers ha ett okej outfield men det är som sagt i allra bästa fall.

Rotation

4/5 platseri Tigers rotation kommer förmodligen likna den vi såg förra året. Matt Boyd har som sagt potential att nå ACE-nivå men behöver väl kanske i år få till spelet över hela säsongen för att ta nästa steg i sin utveckling. Spencer Turnbull gör sin andra säsong och bör nog också ta ett kliv framåt i år och om han gör det börjar det se rätt skapligt ut i Tigers rotation. Daniel Norris är väl i bästa fall en #5 i en rotation men för ett lag som Tigers är han väl skaplig i mitten av en rotation. Boys kastade rekordmånga innings förra året, 144 stycken att jämföra med hans tidigare rekord på 101 innings. Det blev också 29 starter vilket är 11 fler än något annat år så det gick väl åt rätt håll i alla fall där men ska väl inte hoppas på några större mirakel.

Efter de tre kan det väl bli lite hur som helst. Att Ivan Nova och Jordan ZImmerman tar de platserna är nog ganska klart om de är friska men vilken produktion vi får se kan variera en hel del. Zimmermans tid i Detroit har inte varit något annat än ett fiasko. Han skrev på 2016 för $110 miljoner och inleder nu sin sista säsong på kontraktet, Zimmerman hade ju en hel del riktigt bra säsonger i Nationals bakom sig när han skrev på men i Detroit har hans ERA som bäst legat på 4,5 och förra året var den på 6,91 vilket var bland de sämsta i ligan. SKulle ZImmerman lyckas komma ned på en ERA runt 4,5 igen får nog Tigers vara extremt nöjda men som det sett ut på sistone finns det nog inte så mycket hopp om det. Ivan Nova är det nya ansiktet mellan 2016-2018 hade han några stabila säsonger med en ERA strax över 4 som 2019 kröp upp till 4,72 med White Sox. Han har kastat över 160 innings de senaste fyra åren så han kan väl äta upp en del innings i alla fall innan någon av deras väldigt lovande pitching prospects är redo. Vi lär nog få se minst och kanske både två och tre topp hundra prospect göra sin MLB-debut i år i Tigers rotation.

Bullpen

Tigers bullpen har väl inte så mycket att att vara intresserad över. Joe Jimenez var Tigers framtida closer för några år sen men efter ett par hela säsonger i MLB har genombrottet ännu inte kommit. Hans ERA i MLB ligger sammanlagt på 5,41 som visserligen förklaras med en brutal inledning 2017 men de senaste två åren har han fortfarande inte lyckats trycka ned de siffrorna under 4,3 vilket inte håller för en reliver i slutet på matcherna. Intressant nog blev Jimenez mycket bättre efter att förra årets closer Shane Greene tradades och han fick ta över den nionde inningen. Han fick ungefär lika mycket speltid i den åttonde och nionde inningen förra året men hans ERA i den åttonde var på 6,28 men i den nionde var den 2,39 vilket är en enorm skillnad. Han har strikeout-siffrorna och okej antal walks så det finns väl fortfarande potential för Jimenez att få ett genombrott förr eller senare. Annars finns det som sagt inte så mycket att vara se fram emot här, Buck Farmer var väl okej förra året men det kommer nog bli en hel del rotation på armar här under året.

Prospect

Casey Mize

Trots att han valdes först i draften 2018 och redan ansågs som en av MLBs bästa pitching prospect var det nog ingen som kunde drömma om en så dominant inledning på säsongen förra året. I High-A (A+) inledde Mize med 4 matcher där han endast tillät en enda run för att därefter debutera i AA med en no-hitter. I den takten var det frågan om Tigers kunde hålla honom nere i deras minor league-system hela året då det för en kort stund såg ut som han skulle forcera sig in i Tigers MLB-rotation redan 2019. Men sen kom det som är det stora orosmomentet för Mize, hans skadehistoria.

Redan när han spelade på college hade han bekymmer med både axel och armbåge och efter den sensationella inledningen förra året högg det till i axeln igen som gjorde att han missade en månad av säsongen och kom väl aldrig riktigt tillbaka i samma form innan säsongen tog slut, framförallt nådde han inte riktigt samma hastighet som tidigare vilket såklart är oroväckande. Rent talangmässigt är det ingen tvekan om att Mize är en av dom bästa unga pitchers vi har i MLB idag och en del skulle nog även argumentera för att han är den absolut bästa. Men skadehistoriken går inte att ignorera vilket gör att det i regel finns ett par namn som rankas högre i MLB och det finns även de som rankar Matt Manning som Tigers bästa pitching-prospect då han varit mer hållbar i sin unga karriär. Även Tarik Skubal sägs en del föredra som Tigers bästa prospect men i vilket fall som helst ser det ganska lovande ut för Tigers rotation den närmaste framtiden. Om det ser bra ut för Mize under 2020 och håller sig frisk finns det nog goda möjligheter att han gör sin MLB-debut i år.

Förväntningar

Finns det några förväntningar i år på Tigers? Nja kanske inte direkt men om något så får man väl hoppas att det blir lite mer vinster i år. Har mycket svårt att se detta lag vinna färre än 50 matcher i år igen och med de uppgraderingar man gjort så finns det väl en chans att det blir närmare 60 vinster. I början av juni kommer hela MLB ha ögonen på Tigers som väljer först i draften och vi börjar se resultaten av ett farmsystem som systematiskt byggts upp de senaste åren. Det finns ovanligt många lovande pitchers hos Tigers och med tanke på hur många pitchers det inte blir något alls av så är det väl bara bra om man har ett överskott. Det mest spännande är ju att flera utav MLBs högst ansedda pitching-prospects har spelat i minst AA och lär i flera fall få starta i AAA i år vilket innebär att en debut inte ligger långt borta. Casey Mize, Matt Manning, Tarik Skubal och Alex Faedo har alla chansen att få debutera i år och inom kort om allt går perfekt så är alla de snart 80% av Tigers rotation.

Det finns inga som helst förhoppningar om resultaten i tabellen men för första gången på länge kan Tigers-fans känna lite hopp om att ljusare tider är runt hörnet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.