Inför Los Angeles Dodgers säsong 2020

Efter att ha snubblat på mållinjen två år i rad 2017 och 2018 blev det ett oväntat tidigt uttåg från slutspelet 2019. Det var sedan länge väldigt tyst kring Dodgers under vintern som införskaffade en och annan ”bredd-spelare” och visst var deras roster från förra året bra nog som den var. Det gick en del rykten om olika bytesaffärer och plötsligt small det till strax innan spring training då man stärker sin redan urstarka roster med ytterligare en MVP och Cy Young-vinnare. Med Mookie Betts och David Price på västkusten är allt annat än en efterlängtad World Series-titel en besvikelse.

Lagen bakom i NL West har gjort sitt bästa för att stärka sina lag men 9 gånger av 10 ska Dodgers gå fram som en ångvält i divisionen och i hela National League. Los Angeles har väntat i över 30 år på en ny titel och vinner man inte i år kanske man aldrig gör det.

 

Säsongen 2019

106-56 – 1:a NL West – Utslagna i NLDS i 5 matcher mot Washington Nationals

Allt flöt på hur smidigt som helst under grundspelet vilket ledde till 106 vinster och helt otroliga 21 matchers försprång till tvåan i divisionen. Cody Bellingers vansinniga form i början av säsongen lyfte honom hela vägen till en MVP-titel trots att han tappade farten lite på slutet, Will Smith och Alex Verdugo etablerade sig som ordinarie spelare och morgondagens pitchers Dustin May och Tony Gonsolin fick ett smakprov i MLB. Lägg därtill Hyun-Jin Ryu som slutade tvåa i Cy Young-omröstningen med lägst ERA av alla starting pitchers i hela ligan. Den svaga punkten var i lagets bullpen där Kenley Jansen för andra året i rad hade en svagare säsong än vad han brukar och hans ERA på 3,71 är den överlägset högsta i hans karriär.

När trade-deadlinen passerade utan någon förstärkning till deras bullpen förutom Adam Kolarek som bara kastar mot vänsterhänta slagmän var det en del som kliade sig i huvudet över det beslutet. Dodgers bullpen var väl inte dålig men om det fanns någon del som kunde förstärkas var det här. Kanske trodde man att det skulle räcka med att komplettera med sina starting pitchers i slutspelet vid behov. Lite oturligt stötte man på de slutgiltiga mästarna i första omgången vars rotation visade sig vara tillräckligt för att hålla Nationals med i matchen fram till en femte avgörande match på Dodger Stadium. Clayton Kershaw fick sin chans att bli hjälte som reliver men sumpade den då han tillät två home runs i rad som kvitterade matchen som gick till extra innings. Manager Dave Roberts skötte väl inte sin bullpen speciellt bra i match 5 och det skulle tillslut straffa sig när före detta Dodger-spelaren Howie Kendrick skickade iväg en grand slam i den 10:e inningen som skickade Nationals vidare i slutspelet och Dodgers till en ovanligt tidig semester.

 

Vinterns transaktioner

Nyförvärv

Blake Treinen (RP) – Jimmy Nelson (SP/RP) – Alex Wood (SP) – Mookie Betts (OF) – David Price (SP) – Brusdar Graterol (RP)

Lämnat

Hyun-Jin Ryu (SP) – Rich Hill (SP) – Russel Martin (C) – Kenta Maeda (SP) – Alex Verdugo (OF)

Profilen

Corey Seager

Betts eller Bellinger hade väl kanske varit det logiska valet men det är nog minst lika intressant att följa Corey Seagers säsong i år då han har en del att bevisa. Under Seagers två första hela säsonger 2016-17 var han en av ligans bästa spelare som Dodgers shortstop där vi fick se en superstjärna födas. I stort sett hela 2018 förstördes av skador men förra året fick han i alla fall spela nästan en hel säsong (134 matcher) och spelade rätt bra men var inte den superstjärnan vi såg för ett par år sen. Det såg väl okej ut både offensivt och defensivt men okej är inte riktigt den standard Dodgers är ute efter och det gick också en hel del rykten i vinter att de kunde tänka sig att byta bort Seager i utbyte mot Indians shortstop Francisco Lindor. Visst även för två år sen hade nog Dodgers bytt bort Seager alla dagar i veckan mot en spelare som Lindor men det faktum att det pratades en hel del om det säger väl kanske att Seagers ställning har försvagats något på sistone.

Rent statistiskt sett ser det mesta ganska lika ut från succéåren förutom hans batting average som sjunkit från omkring .300 för ett par år sen till .272 under 2019 vilket såklart inte är någon katastrof men han är ju mindre på baserna än tidigare och faktum är att hans OBP på .335 var marginellt sämre än genomsnittet i hela MLB 2019. Han har nu två år kvar till free-agency att bygga upp sitt värde igen så det skulle vara lägligt om han kunde hitta tillbaka till formen från 2016-17. Corey Seager är fortfarande en väldigt duktig spelare och det kanske ligger något i att han kom tillbaka från en lång skada förra året men det är lite upp till bevis i år för 26-åringen om vi ska fortsätta se honom som en potentiell superstjärna i framtiden.

Lagdelar

Infield

Austin Barnes och Russel Martin bemannade catcher-positionen vid opening day 2019, ett år senare är Barnes back-up och Martin free agent. Will Smith slog igenom med dudner och brak förra året när han direkt satte ribban riktigt högt och sprang iväg med rollen som ordinarie catcher mot slutet av säsongen. Värt att notera är att Smith siffror var ganska dåliga i september månad och det blev strax under 200 PA totalt, det är med andra ord möjligt att pitchers listade ut honom lite mot slutet när de fick lite film att studera på honom. Det lutar väl åt att han bör kunna vara minst bättre än genomsnittet på positionen och om förra året är en indikation på hans verkliga talang så finns det all-star kapacitet.

På höger sida av Dodgers infield kommer det nog variera en del. Max Muncy har spenderat en hel del tid på 2B men nu när unge Gavin Lux lär finnas med från opening day lär nog han få mer speltid där samtidigt som Muncy får mer tid på 1B. Den vänstra sidan är väl mer fastställd med Corey Seager på shortstop och Justin Turner på 3B. Seager hoppas de nog som sagt ligger i en högre växel i år och Justin Turner börjar bli lite gamal, 35 har han fyllt nu på sista året av sitt kontrakt och han var väl kanske något sämre förra året även om han producerade väldigt bra. Största frågetecknet är Gavin Lux som rankas som ett av ligans bästa prospect. Han fick lite speltid redan förra året och inledde karriären med en single och en double i sina två första at bats. Generellt sett gick det väl okej för Lux i höstas men det finns också förhoppningar om att han kan bli deras nästa superstjärna vilket är en hel del att leva upp till.

På bänken har Dodgers ovanligt bra bredd med främst Enrique Hernandez och Chris Taylor som båda också kan ta plats i deras outfield. I de flesta andra lagen hade de varit ordinarie och visst nu klassas dom väl som bänkspelare men Dodgers brukar rotera sina spelare rätt bra under året så de får säkert minst en 400 PA i år också. Taylor visade också 2018 när Corey Seager skadade sig att han håller för spel varje dag också om det krävs. Lite i skymundan av Lux och Smiths debut förra året fick även Matt Beaty debutera på 1B och i deras outfield, 268 PA blev det och visst var det väl inte så att han var något stort utropstecken men gjorde ändå en fin rookiesäsong. Med andra ord klarar sig Dodgers rätt bra både vid en och två skador i deras infield.

Outfield

Nu är det tidigt i denna artikelserie och även om inte varje lag har analyserats än så har Dodgers utan tvekan MLBs bästa outfield. När Joc Pederson är den klart ”sämsta” outfieldern på planen ser det väl rätt bra ut och med två MVP-spelare bredvid så tror jag inte han själv ens skulle protestera mot den beskrivningen. Pederson brukar generellt sett få sitta på bänken mot vänsterhänta pitchers men kommer säkert upp i en 400 PA när säsongen är över. Visst hjälpte det väl till att bollen flög mycket längre än vanligt men Pederson hittade en hel del extra styrka förra året som resulterade i 36 home runs, 10 fler än hans tidigare rekord.

Betts och Bellinger i samma outfield låter bara som en dröm men 2020 blir det verklighet. De lutar åt att Bellinger får flytta in i center field och Betts får nog spela mest i right field som han gjorde i Boston. Betts anses väl i nuläget som MLBs bästa spelare bakom Trout av många och om han spelar som en MVP-kandidat vilket är mycket möjligt är det nog inte omöjligt att han kommer få det största kontraktet någonsin i MLBs historia då han blir free agent efter denna säsong. För Bellinger är det väl lite mer upp till bevis. En del spelare har bara en MVP-värdig säsong i hela sin karriär så för Bellinger får vi väl se om han kan upprepa sin succe från förra året eller om Dodgers får ”nöja sig med” all-star kvalitet. Värt att notera är att Bellinger inledde säsongen extremt bra och spelade sen ”endast” väldigt bra under andra halvan av säsongen, 183 wRC+ första halvan och 132 wRC+ andra halvan.

Rotation

Dodgers rotation kommer se lite annorlunda i år jämfört med tidigare år. Buehler och Kershaw fortsätter att toppa deras rotation med den förstnämnde som nytt ACE i LA då Kershaw tappat lite de senaste åren. För första gången i sin karriär landade Kershaws ERA över 3, inte med mycket (3,03) men Cy Young-kandidaten Kershaw har vi kanske sett det sista av men i vilket fall som helst är han fortfarande väldigt bra. Buehlers ERA var visserligen lite högre än Kershaws men han trendar uppåt istället och har nog goda möjligheter att kröna sig National Leagues bästa pitcher om han tar ett steg till framåt i år.

Förutom Mookie Betts fick Dodgers också med David Price som nog kan bidra med en hel del om han är frisk. Price har väl missat lite drygt 30 starter de senaste tre åren med diverse skador men när han väl är på planen brukar det gå bra. 2019 var Price nog lite skadad även på planen då hans ERA seglade upp över 4 för första gången sen hans debutsäsong för över 10 år sen. För Price blir LA en nystart som han kanske behöver, han vann tillslut över Boston-publiken när han kanske var lagets viktigaste spelare i slutspelet 2018 när de tog hem titeln men det har också varit en ganska ansträngd relation mellan Price, media och Boston-fansen emellanåt. Det blir också ett återseende med Alex Wood som tradades förra vintern till Cincinnati där det nästan inte blev något spel med hans ryggproblem.

Det är väl kanske inte helt klart vem som tar de två sista platserna i deras rotation men Wood är i alla fall ett alternativ, likaså är Julio Urias som mest använts som reliver såhär långt. Ross Stripling har fått hoppa fram och tillbaka mellan Dodgers rotation och bullpen de senaste åren och från farmsystemet knackar Tony Gonsolin och Dustin May på dörren som fick lite matcher även förra året. Det finns mer starting pitchers än platser så några hamnar ju i deras bullpen och någon lär väl få starta i AAA, oavsett vem som kastar på vilken plats finns det en ganska bra bredd att plocka från under året.

Bullpen

Det finns en väldigt stor variation på hur det kan komma att fungera i Dodgers bullpen 2020. Dodgers ser nog gärna både Kenley Jansen och Joe Kelly återvända till tidigare form då 2019 var en besvikelse. Brusdar Graterol som man fick via trade från Twins har en raket till arm som kan häva iväg bollen i över 100mph men är ett oprövat kort i MLB.  Blake Treinen var gudomlig 2018 men helt hopplös 2019 i Oakland så vad han kan prestera med Dodgers är väldigt osäkert. Man har även plockat in Jimmy Nelson som fick ett stort genombrott i Brewers 2017 som starting pitcher men har på grund av skada bara kastat 22 innings de två senaste åren, vad han kan lyckas med som reliver är också väldigt oklart.

Nu kommer en del platser säkert fyllas ut med annars ganska duktiga starting pitchers som inte får plats i deras rotation men det är väldigt många frågetecken här inför säsongen. Några av de frågeteckenen kommer säkert sträckas ut till utropstecken men tveksamt om man får igång alla till sin bästa nivå. Det kan som sagt bli hur bra som helst om allt klickar men med bullpens är det sällan det gör det så det blir något att ha utkik på under året om de får ihop detta på ett bra sätt eller inte.

Prospect

Keibert Ruiz

2018 spelade både Keibert Ruiz och Will Smith tillsammans i AA där Ruiz ansågs som den mer lovande av de två. 2019 gick inte bara Smith förbi Ruiz utan etablerade sig i MLB samtidigt som Ruiz hade en tung säsong i AA. Ruiz skrev på redan som 16-åring och sköt upp riktigt snabbt i Dodgers system fram tills förra året. Värt att notera är att Ruiz nådde AA redan som 19-åring och är nuläget bara 21 vilket är väldigt ungt för den nivån han spelar på. För catchers kan det dessutom dröja lite längre innan de är färdigutvecklade eftersom positionen är så komplicerad och kollar vi på Smith så fyller han 25 lagom till opening day.

Förväntningarna på Ruiz har kanske sänkts lite på sistone men tros kunna bli en helt okej defensiv catcher utan att sticka ut på något sätt. Han har en bra förmåga att sätta slagträdet på bollen men skulle behöva slå för lite mer styrka på sikt. Dodgers sägs väl också försöka övertala honom att vara lite mer aggresiv och svinga på mer bollar, han är väldigt tålmodig och strikar oerhört sällan ut men när han väl svingar får han inte ofta klockren kontakt. Det hade varit en sak om han drog mycket walks med sin tålmodighet men han ligger på omkring 6% walks under sin tid i Dodgers farmsystem vilket är under snittet i MLB. Ruiz har länge förekommit i trade-rykten under det senaste året eller två då han ansågs vara väldigt lovande och visst kan han säkert vara en hygglig MLB-catcher i framtiden men kanske inte speciellt ofta på den allstar-nivå en del trodde han skulle nå. En bra start på säsongen i år och en skada eller dåligt spel på Will Smith eller Austin Barnes skulle potentiellt innebära att Ruiz får testa på MLB redan i år men det är nog 2021 han får sikta på.

Förväntningar

Det har varit nära några gånger förut och med Mookie Betts i laget är det titel eller fiasko. Dodgers ska vinna divisionen och göra det stort. Rent talangmässigt är det nog inget lag som kan matcha Dodgers helt och hållet. En potentiell line up kan se ut såhär:

  1. Mookie Betts
  2. Max Muncy
  3. Justin Turner
  4. Cody Bellinger
  5. Joc Pederson
  6. Corey Seager
  7. Will Smith
  8. Gavin Lux
  9. Pitcher

Flera slutspelsaspiranter kan bara drömma om den kavalkaden av kvalitet och Dodgers rotation lär inte vara speciellt svag den heller. Det som kan ställa till det är deras bullpen men den går i alla fall att justera mitt under en säsong på trade-marknaden och förhoppningsvis har de lärt sig från förra årets misstag vid deadlinen. Spontant känns det som detta lag kommer att ha bäst record i MLB i år och det gäller även om de åker på en del skador för det finns ovanligt bra kvalitet även på bänken. Dodgers är på förhand de klara favoriterna och frågan är bara om de håller för trycket och tar sin första titel på över 30 år?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.