Inför Washington Nationals säsong 2020

Regerande mästarna Washinton Nationals är såklart på jakt efter framgång även i år men frågan är hur mycket Anthony Rendons frånvaro kommer att påverka den jakten. Deras extremt tunga rotation med Strasburg, Scherzer, och Patrick Corbin är intakt och när de är med i bilden visade de förra året att Nationals kan besegra vilken motståndare som helst. Under vintern har det inte skett speciellt många förändringar på deras roster (förutom tappet av Rendon) utan de satsar på i stort sett samma spelare i år igen. Red Sox försökte sig på något liknande efter sin titel 2018 vilket vi såg bli ett fiasko. Det brukar sägas att även mästarlagen är i behov av förändring efterföljande år trots att deras koncept räckte hela vägen året innan. Återstår att se då om Nationals kan upprepa förra årets bedrift och bli det första laget sen början på 2000-talet att vinna två år i rad.

Säsongen 2019

93-69 – 2:a NL East – Vinnare World Series, 4-3 i matcher över Houston Astros

Mot slutet av maj månad påminde 2019 väldigt mycket om säsongen 2018 där de hamnade efter i tabellen tidigt. 2018 trodde många att det bara var en fråga om när de skulle komma igång och ge sig in i slutspelsjakten. Någon uppryckning blev det inte då och när Nationals igen hamnade långt efter täten ställde sig en del frågan om de gick mot en ny fiasko-säsong? Det kanske inte var så konstigt då de vid ett tillfälle var 19-31 efter att ha förlorat fyra raka mot Mets vilket var ett av ligans sämre record vid tillfället. Många artiklar skrevs om vilka spelare som Nationals skulle kunna tänka sig trada, allt från Rendon med utgående kontrakt till Max Scherzer. Managern Dave Martinez uppgavs här också vara på gränsen att få sparken men när det såg som allra mörkast ut kom vändingen som aldrig kom året innan. Från det att deras record stod på 19-31 skulle de under resten av säsongen vara ett av säsongens bästa lag men tack vare den tröga starten var det många som inte riktigt uppfattade hur bra de faktiskt spelat under året bortsett från de två första månaderna.

Det blev en Wild Card-match att minnas då Milwaukee Brewers sent i matchen såg ut att gå mot vinst när det var Josh Haders tur att stänga matchen. Juan Soto ville annat och den då 20-årige outfieldern vände matchen med en enda sving, visserligen med lite hjälp av Brewers outfielder Trent Grisham som totalt missbedömde bollen vilket gav alla Nationals-spelare på baserna tid att springa hem tillräckligt med runs för att ta ledningen som höll matchen ut. Matchserien mot Dodgers i NLDS blev en annan klassiker som avgjordes i extra innings i en femte och avgörande match där Howie Kendrick blev en osannolik hjälte med sin grand slam i tionde inningen som stängde matchen. Dodgers var stora favoriter att gå till en tredje raka World Series men Nationals lyckades på något sätt dräpa Goliat. NLCS mot Cardinals blev sen en lätt promenad till nästa steg med fyra raka vinster. World Series i huvudstaden för första gången sen 1933 var ett faktum och det skulle bli ett riktigt tungviktsmöte med Astros där samtliga sju matcher vanns av bortalaget. Tur för Nationals då att de hade ett sämre record förra året än Astros och sista matchen spelades på just bortaplan.

Många hjältar förstås klev fram under oktober: Howie Kendrick med sin grand slam mot Dodgers och ytterligare en tung home run mot Astros i slutet av match 7, Max Scherzer får så ont i ryggen att han inte kan klä på sig själv men startar ändå en Wrold Series-match några dagar senare, Stephen Strasburg kastade bättre än någon annan pitcher i slutspelet och blir för evigt en legend i det enda laget han representerat, Patrick Corbin startar inte bara utan kommer in från deras bullpen vid flera tillfällen inklusive en briljant uppvisning i match 7 mot Astros, Juan Soto kliver fram i rampljuset på allvar som en av slutspelets absolut bästa spelare och ja till och med Gerardo Parra var en typ av hjälte han också. Kanske inte så mycket på planen men av allt att döma var Parra guld värd bara med sin närvaro i Nationals clubhouse och med baby Shark som sin walkup-sång blev han ett riktigt fenomen bland Nationalspubliken. Det var en ganska otippad resa de begav sig på men i slutändan var det de som var bäst när det gällde som mest.

Vinterns transaktioner

Nyförvärv

Eric Thames (1B) – Starlin Castro (2B) – Will Harris (RP)

Lämnat

Anthony Rendon (3B) – Brian Dozier (2B) – Fernando Rodney (RP) – Jeremy Hellickson (SP) – Matt Adams (1B)

Profilen

Juan Soto

Det finns mycket som kan avgöras av slumpen inom baseboll. Inte allra minst 2018 när Nationals behövde flytta upp en outfielder från sitt farmsystem, en outfielder som med största sannolikhet hade varit deras bästa prospect Victor Robles om han inte var skadad vid tillfället. Istället chansade man på en ung 19-åring som då endast spelat 8 matcher på AA-nivå och visst hade den unge Juan Soto fullständigt dominerat motståndet i de lägre nivåerna men det är en helt annan sak att göra det i MLB. Soto var omgående en av ligans bästa offensiva spelare som rookie och 2019 matchade han mer eller mindre sina siffror under en hel säsong, den största förändringen var att han slog för mer styrka föregående år och kom upp i 34 home runs samtidigt som han behöll sin OBP över .400

Juan Soto är i och med sin framträdande roll i förra årets slutspel en av de klarast lysande stjärnorna i MLB med sin ”Soto-shuffle” och så bra som han spelar just nu förtjänar han all uppmärksamhet. Han kanske aldrig blir någon vidare försvarare men en slagman av hans kaliber behöver inte de egenskaperna för att vara en av ligans bästa spelare. Soto fyllde 21 under slutspelet och vi kan nog räkna med att han blir bättre med åren. Med Anthony Rendon borta är det ingen tvekan om vem som är stjärnan i deras lineup men det blir också intressant att se hur mycket motståndare kommer att ”pitcha runt” Soto när det inte finns någon mer offensiv superstjärna bredvid honom i deras lineup. Det kan låta lite hårt men med Rendon borta läggs ett ännu större ansvar på Soto att inte bara vara bra utan otroligt bra. Från allt att döma så verkar det dock inte vara en uppgift som Soto är rädd för, han ska erövra hela MLB om han så måste göra det helt själv på planen.

Lagdelar

Infield

Nationals catcherduo blir den samma som förra året med Yan Gomes och Kurt Suzuki som antas få relativt lika med speltid igen. Det är ingen optimal duo på något sätt men de kompletterar varandra bra. Suzuki spelar främst för sin offensiv och har en wRC+ över 100 de senaste tre åren. Gomes försvarsspel är hans biljett till speltid men har till och från slagit rätt bra också vissa år, förra året var inte ett sådant då han fick ihop en wRC+ på 79. Som sagt ingen perfekt lösning men det fungerar nog.

Ryan Zimmerman, Mr National var Washington Nationals första draftval någonsin och har länge varit en tongivande spelare. Mot slutet har det dock gått utför och det var blivit mindre och mindre speltid de senaste två åren framförallt. Med utgående kontrakt förra året var det frågan om han skulle pensionera sig eller inte men det blev tillslut ett år till med Nationals. Han lär dock få arbeta på 1B i en platoon med Eric Thames som är ny via free agency, Thames är nämligen ganska dålig mot vänsterhänta pitchers som Zimmerman i sin tur är ganska framgångsrik mot. På 2B hittar vi ett annat nyförvärv från vintern då Starlin Castro skrev på för två år. Den rutinerade infieldern kan bidra med sin defensiva flexibilitet och kommer säkert dyka upp lite här och där på planen men i nuläget främst på 2B.

På SS har Trea Turner spelat till och från sen 2015 men är fortfarande bara 26 år gammal. Han är väl ingen jättespektakulär spelare men ändå lite underskattad bakom de allra bästa på positionen. Är Turner frisk kan man räkna med omkring 35-40 stolen bases, 20 home runs och förra året var hans average strax under .300. 3B blir en av de stora frågorna i år när Anthony Rendon inte längre finns där men det ser ut som att Carter Kieboom får den otacksamma uppgiften att ersätta honom till en början, mer om honom längre ned. Både Asdrubal Cabrera och Howie Kendrick fick förnyat förtroende i år igen och lär väl på pappret stå som bänkspelare men det kan nog också bli en del rotation på Nationals infield då de två kan täcka de flesta positionerna vilket leder till en del speltid.

Outfield

Nationals outfield ser exakt lika ut i år. Juan Soto i LF är som sagt ingen defensiv jätte men är däremot gigantisk som slagman, läs mer om honom ovan. Victor Robles första hela säsong i MLB bjöd väl på en lite blandad kompott. Hans försvarsspel är mer än dugligt i CF men hade lite svårt att få till det offensivt. Robles lär inte slå enormt mycket home runs (17 förra året) utan är mer en ”contact-hitter” och då räcker inte riktigt hans .255 i batting average. Han lär fortfarande vara given i deras lineup och han är bara 22 år så det finns gott om tid för utveckling.

Adam Eaton i RF har väl inte riktigt spelat på samma nivå med Nationals som han gjorde innan han tradades från White Sox vilket delvis påverkats av skador de senaste två åren. 2019 fick han äntligen en hel säsong med Nationals där han spelade okej men det känns som att det finns mer att ge. Hans OBP ligger ganska högt men skulle behöva lite mer styrka i svingen för att vara en riktigt effektiv hitter, alternativt få upp sitt average närmare .300 igen. Eaton är som sagt kompetent nog att spela varje dag och hade en hel del viktiga hits i slutspelet men det kanske börjar bli dags att se efter om det finns en uppgradering? Michael A Taylor fick väldigt lite speltid förra året och spenderade mer tid i AA för att jobba på sin offensiv. Han har bara en enda säsong med en wRC+ marginellt över 100 och har legat kring 70 i den kategorin övriga år. Taylor behöver slå bättre om han ens ska ha chansen att få vara kvar som fjärde outfielder.

Rotation

Nationals rotation är från plats 1-4 kanske ligans absolut bästa, det är väl egentligen bara sistaplatsen som är lite oklar i nuläget. Max Scherzer har länge ansetts som Nationals ACE men efter fjolåret är det frågan om det inte är Strasburg som står överst på rangordningen? Vi kanske får vänta ett år till innan det skiftet är officiellt men hos hemmafansen är det nog Strasburg som ligger dom närmast hjärtat. Strasburgs tid i Nationals har haft sina toppar och dalar men förra året fick han äntligen till en säsong med 200 innings för första gången sen 2014. Hans ERA på 3,32 kanske inte riktigt var med där bland toppen av pitchers men sett till säsongen som helhet var Strasburg en gigant som skrev på ett nytt kontrakt under vintern värt $245 miljoner över 7 år, kanske en liten överbetalning som tack för tidigare prestationer för han kommer vara närmare 40 när kontraktet löper ut för $35 miljoner per år.

Scherzer var riktigt vass första halvan av säsongen men en ryggskada höll tillbaks honom under delar av andra halvan. Det var ganska tydligt mot slutet av året inklusive slutspelet att han inte riktigt var 100% men på ren och skär envishet lyckades han ändå förbli effektiv. En frisk Scherzer är troligtvis fortfarande en av ligans bästa pitcher trots att han är 35 år numera. Patrick Corbin var kanske en av de mer underskattade spelarna förra året med 200 innings och en ERA på 3,25. En del ansåg att hans 6-årskontrakt var lite väl dyrt på $140 miljoner men med en World Series-ring på fingret är han värd varenda dollar för de vinner inte titeln utan honom.

Anibal Sanchez blir kvar ett år till och var väl inte riktigt på samma nivå som de andra tre men var väldigt effektiv med en ERA under 4. Han har gjort en fantastisk resa de senaste åren från att vara helt slut med Tigers för bara ett par år sen till att kasta en no-hitter sent in i den åttonde iningen i en NLCS i höstas. En så mycket bättre #4 finns det nog inte just nu men han börjar bli lite gammal han också så det kan gå snabbt utför. Den sista platsen ser ut att tillhöra Joe Ross som fick blixtinkallas till en World Series-start när Max Scherzer inte kunde kasta, han har väl inte riktigt fått till det ännu i MLB på en jämn nivå. Austin Voth kan eventuellt ta den platsen om han inte hamnar i deras bullpen.

Bullpen

Nationals bullpen var en katastrof förra året där det mot slutet bara fanns två relivers man kunde lite på, Daniel Hudson och Sean Doolittle. Med det sagt var det en tung säsong för Doolittle under sommaren där mycket av hans statistik var en klar nedgång från tidigare säsonger. Mindre strikeouts, mer walks och framförallt drabbades han extra hårt av alla home runs förra året. Trots det är det nog möjligt att han får chansen som closer i år igen men håller han inte så finns det ett par alternativ. Först har vi Daniel Hudson som återvänder på ett 2-årskontrakt efter sin bästa säsong i en bullpen. 2,47 ERA speglar nog inte hans verkliga talang och kan nog räkna med att det inte riktigt går lika bra i år. Med det sagt så var han trots allt det mest pålitliga valet de hade i sin bullpen förra året. Det andra alternativet är Will Harris som kom via free agency från Astros där han gav upp ett par väldigt avgörande home runs i match 6 och 7 mot just Nationals. Harris var riktigt bra förra året för Astros men har väl också lite siffror som pekar mot en eventuell tillbakagång i år. Det ser väl långt ifrån klockrent ut i deras bullpen i år igen men deras rotation kan nog kasta en hel del mer innings jämför med många andra lag vilket såklart avlastar en del.

Prospect

Carter Kieboom

22-årige Carter Kieboom ska göra det omöjliga i år, ersätta Anthony Rendon på 3B. Ingen vettig person kan förvänta sig att han ska spela på den nivån men kommer nog ändå ganska orättvist att jämföras med en av ligans bästa spelare de senaste 4-5 åren. Kieboom fick göra ett kort gästspel i MLB förra året utan någon större framgång och räknas fortfarande som ett prospect. Efter den tunga starten på säsongen för Nationals fanns det inte utrymme att ge speltid åt rookies för att de skulle få lite rutin, varje match var för viktig. Kieboom fortsatte istället att slå ganska bra i AAA under 2019 och räknas fortfarande som ett väldigt bra prospect. Han har jämförts med Brewers infielder Keston Hiura som gjorde succé under sin rookiesäsong förra året. Han tros kunna slå för ett rätt hyggligt average med en del styrka också. Defensivt är han listad som en SS men verkar nog inte höra hemma där i framtiden, 2B eller 3B är mer realistiskt. Som sagt kan vi inte förvänta oss en ny Anthony Rendon men Kieboom tros kunna bli en riktigt bra spelare i många år framöver.

Förväntningar

Nationals startar väl säsongen 2020 som ett lite sämre lag än vad de var förra året. Anthony Rendon är en enorm förlust i deras lineup som säkert kommer att märkas av. Deras rotation ser ut att fortsätta vara deras styrka men vi har också sett att pitchers som är med hela vägen i slutspelet till slutet av oktober ibland kan ha svårt året efter då de slitit ut sig ganska rejält. Det kommer nog bli väldigt tufft i NL East i år där fyra lag har chans att vinna i olika utsträckning och dessutom är Marlins nog lite bättre i år även om de inte lär hota topplagen. På förhand känns det som Braves är favoriterna och Mets ser ut att ha ett riktigt bra lag de också. Nationals är väl nog nivån högre än Phillies i nuläget men får de det att klicka blir de också farliga. Nationals ska såklart sikta mot slutspel men det skulle inte vara en chock om de missade heller. Håll ett extra öga på Juan Soto i år för om han höjer sig ytterligare en nivå i år är han en potentiell MVP.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.